Det ändlösa tåget
László Petö föddes i Ungern 1914. När han var 13 år sändes han till ett internat på Genévesjöns strand för att lära sig franska. Där mötte han den något äldre svenske pojken Raoul Wallenberg som blev hans vän och beskyddare.
László Petö studerade sedan juridik och filosofi vid universitetet hemma i Budapest.
I det av tyska ockuperade Ungern mötte László Petö 1944 åter sin vän Raoul Wallenberg. I Budapest arbetade de båda sida vid sida för att rädda så många människor som möjligt undan nazisterna.
László Petö var också den siste att lämna Raoul Wallenberg när denne slutligen fördes bort av ryska soldater.
Boken ger historiska fakta om László Petö och resten av det Judiska Rådets hemliga kamp mot Gestapo och kontakterna med SS-generalen Adolf Eichmann, samt om Raoul Wallenbergs hjältedåd och hans sista dagar i frihet.
Bokens undertitel, Requiem, framkallar det tragiska minnet av alla de mördade och av alla dem som kämpande förlorade kriget mot massakern.
De osannolika händelserna är sedda genom en schizofren persons ögon, enligt László Petö för att spegla det mytologiska stadium av människans utveckling som skapat vår schizofrena värld.