Bortom sorgen falnad längtan
Året är 1857. I Härjedalen föds en pojke som av livet fick noll i startkapital. Hans namn var Erik O. Lindblom, född in i en familj sedda som de mest missprydande i socknen. På vilda vägar reser han västerut, via London och New York. Han finner en fristad i Svartfotindianernas läger innan han, i San Francisco en dag skall räta på sina korslagda skräddarben för att möta ett skepp med slagsida, nedlusat av guldstoff och guldgrävare. Det mötet skall komma att förändra hans liv för alltid.
Erik O. Lindblom anklagades för att vända sin fattigt arma familj ryggen när han själv kom upp sig i världen. Författaren Marit Manfredsdotter ger genom romantrilogin en helt annan bild. Hans engagemang socialt, humanitärt, ekonomiskt och kulturellt skall slutligen lägga ett mildrande förband på alla de ondsinta ord, som förföljde honom hela vägen fram till graven. Tiden för upprättelse är kommen.
Journalisten och fotografen Marit Manfredsdotter är född och uppväxt i Lofsdalen, Härjedalen. År 2010 debuterade hon med boken Sista blicken bakåt. Nu kommer del två i trilogin Upprättelse vilken är fortsättningen på historien om Anton Per’Ers, vars förebild är Erik O. Lindblom (1857-1928).
Bortom sorgen falnad längtan är den andra delen i trilogin baserad på Erik O. Lindbloms omtumlande färd genom livet. Romansviten är baserad på verkliga händelser sprungna ur ett fattigt 1800-tal. Flykten från Barken med destination Ishavet, Svartfotindianernas läger, den frusna tundran i ett fullständigt laglöst guldgrävarland. Alla är de platser som för evigt skall komma att skriva in sig i historien. En historia som varit dold för världen i sekler. Erik O. Lindblom var en av The Three Lucky Swedes. En av tusen och åter tusen som drömde den amerikanska drömmen. Men Erik O. Lindblom inte bara drömde den. Han levde drömmen, fullt ut.
"Anton knackar hårt på porten. Inte ett livstecken. Sekunden senare sliter han upp dörren och stövlar rätt in i rummet. Där inne finner han Treskillingen, precis i färd med att få en av stadens glädjeflickor på rygg. – Men vad i ... Längre än så hinner han inte förrän Anton river till sig kvinnans kläder och föser henne beslutsamt mot dörren. Så vänder han uppmärksamheten mot Treskillingen igen, för att ge ett kort, beslutsamt besked. – Detta har du inte tid med i natt. Du ska ställa i ordning hundar och slädar för en lång resa och du ska vara klar när gryningen kommer. Anton hade kommit för att vinna lyckan. Tre gånger hade man utmanat honom på duell för guldets skull. Han hade fått gå några tuffa ronder vid detta laget. Anton inväntar inte svaret. Den här gången skulle ingenting, ingenting få komma i hans väg."