Snöblind
Vinden var kall och jag frös
leden jag följde var plågsam och brant
-Min ena bindning är lös!
sa hon som hann upp mig vid skuggornas kant
Jag bländades av solen, men ej den som alla ser
vit som nattviolen, när du log så lyste allting ännu mer
Du gör mig snöblind
jag famlar i skenet av dig
Snöblind
du är så vitt jag vet, här hos mig
Bindningen skruvades fast
vi delade smörgås och en kopp choklad
vi gav oss av i all hast
du som var snövit, och ”toker” blev jag
Jag följde dig i spåren, i farten som du höll
vi plåstrade om såren, jag såg aldrig vad som hände när vi föll
Du gör mig snöblind
jag famlar i skenet av dig
Snöblind
du är så vitt jag vet, här hos mig
…la la la
Snön smälte till slut
och skidorna ställdes i varsitt förvar
solen falnade ut
det var nån som sa att skenet bedrar
Jag bländades av solen, men ej den som alla ser
vi plåstrade om såren, jag såg aldrig vad som hände när vi föll
Du gör mig snöblind
jag famlar i skenet av dig
Snöblind
du är så vitt jag vet, här hos mig
Text & Musik: Peder Persson ©